Etiopiens Historia
Etiopien är ett av världens äldsta länder, och dess historia stiger fram ur sagornas och legendernas gränsland. En tidig referens till etiopier kan finnas hos Homeros och Herodotos, som talade om aithiopes, ”de av solen brända”. Omkring 1000 f.Kr. invandrade folk från Sydarabien som drev handel över havet med greker, romare och araber, och under de närmaste århundradena uppstod en högkultur. Men mycket äldre fynd, bland annat ”Lucy”, visar att det fanns mänskliga varelser här långt tidigare, och fynd tyder på att man bedrev en form av jordbruk i norra Etiopien redan omkring 7 000 år före Kristus.Etiopiens gränser har varierat under historiens gång, och landet har präglats av en dragkamp mellan olika folk och mellan kristendom och islam. Kristendomen kom tidigt till Etiopien; redan på 340-talet blev den officiell religion. Under 400-talet kom syriska missionärer och grundade kloster och översatte Bibeln från grekiska och syriska till geez. Under århundradenas lopp har även islam haft inflytande i landet, men på det hela taget har Etiopien som enda land i Mellanöstern och Nordafrika förblivit kristet.
Något annat som utmärker Etiopien är att det aldrig har varit koloniserat av europeiska nationer. Förutom några år på 1930-talet då landet invaderades av Italien har det stått emot alla sådana försök.
Etiopien historia från år 1 e.Kr.
Ett av de mindre riken som man känner till från tiden före Kristus hade sitt centrum i staden Aksum. Ungefär från början av vår tideräkning växte det sig starkare, och Aksumriket fick ett betydande inflytande som maritim stormakt. Kungarna sade sig vara avkomlingar till kung Salomo och drottningen av Saba. På 300-talet erövrade man områden i Arabien och hade täta kontakter med bysantinska riket och Egypten. Aksum var en viktig handelsstad, och man har hittat inskriptioner här på både sabeiska, etiopiska och grekiska.Aksumperioden följdes av en viss tillbakagång, men omkring 1270 framträdde en ny stark härskare, Yikunno Amlak. Han påstod sig återuppliva kung Salomos dynasti och använde kungatiteln niguse negest, ”konungarnas konung”. Shewa blev maktcentrum under den här perioden då makten var starkt centraliserad. Under 1400-talet nådde Etiopien sin största utbredning före modern tid, och man upprättade också de första diplomatiska förbindelserna med Europa. Under Zera Yaiqob upplevde riket en riktig guldålder med framstående litteratur och kultur.
Religiösa stridigheter
På 1500-talet förklarade muslimerna heligt krig mot de kristna etiopierna och gick till angrepp mot Shewa. Imam Ahmed Gragn (”den vänsterhänte”) störtade sultanen i Adal och vägrade underkasta sig den kristne kungen. Under ett 10 år långt krig erövrade han nästan hela landet. Till slut blev han själv dödad, och de kristna tvingade tillbaka muslimerna med portugisernas hjälp. Portugiserna försökte sedan omvända etiopierna till katolicismen, vilket ledde till stridigheter mellan olika kristna grupper. Redan här grundlades troligen en motvilja mot europeisk inblandning som kan ha bidragit till att landet inte blivit koloniserat.Under den här oroliga tiden bredde oromofolket ut sig och skapade ett starkt samhälle. Oromo är än i dag ett av Etiopiens största folk. 1600-talet blev Gonder ny huvudstad, och århundradet präglades av religiösa oroligheter, både mellan ortodoxa och katolska kristna och mellan kristna och muslimer. Monarkerna blev allt svagare och sökte stöd hos oromo, som även därigenom blev en betydande maktfaktor.
Etiopiens historia i modern tid
Vid 1800-talets början bestod Etiopien av en samling mindre riken. Tewodros beslöt sig för att försöka ena landet och upprätta monarkin igen. Han var en stark förespråkare för Etiopien som självständig stat och motverkade allt europeiskt inflytande. Han krönte sig själv till kejsare och brukar räknas som det moderna Etiopiens förste härskare. Runt sekelskiftet moderniserades Etiopiens sedan ytterligare under kung Minilik II, och landet fick i stort sett de gränser det har än i dag. Han satte i gång järnvägsbyggen, bildade en armé och tillsatte en regering med ministrar.Efter Miniliks död gick makten till sonen Ras Teferi Mekonnin, senare kejsar Haile Sellassie I. År 1935 anfölls Etiopien av italienska trupper och huvudstaden Addis Abeba intogs utan strid. Landet var ockuperat i fem år, tills det befriades av britterna 1940.
Haile Sellassi återvände då till tronen som kejsare och krävde att Etiopien skulle få behålla Eritrea. 1962 annekterade Etiopien Eritrea, vilket utlöste det eritreanska frihetskriget som pågick ända fram till 1991.
Hunger och diktatur
I början av 70-talet drabbades Etiopien av en svår svält som krävde 200 000 människors liv. Demonstrationer, strejker och uppror följde, och Haile Sellassie fängslades. Militären övertog styret och gjorde Etiopien till en kommunistisk stat. Mengistu Haile Mariam blev sedan diktator och startade kampanjen ”Röd terror” för att slå ner allt motstånd. Tusentals människor dödades, och hundratusentals flydde från landet. 2006 dömdes Mengistu i sin frånvaro till livstids fängelse för folkmord och brott mot mänskliga rättigheter, men domen har sedan skärpts till dödsstraff.Förstatligandet ledde till ett mycket ineffektivt jordbruk, och i mitten av 80-talet inträffade nästa stora svältkatastrof. Landet har sedan dess drabbats av flera torkor som orsakat stort lidande, bland annat år 2002-2003 och senast under 2015 och 2016.
År 1989 bildades Etiopiska folkets revolutionära demokratiska front (EPRDF), som tog makten i landet med USA:s hjälp när Mengistu flydde 1991. Eritrea förklarade sig självständigt 1993, och mellan 1998 och 2000 utkämpades ett nytt krig mellan Eritrea och Etiopien där mer än 100 000 människor dog.
Under 2005 rådde stora politiska oroligheter till följd av att den sittande presidenten, Meles Zenawi, vann sitt tredje val och anklagades för valfusk. Zenawi dog 2012, och Hailemariam Desalegns utsågs till ny premiärminister.
